Hundrafemtiotre

Ibland blir jag en smula upprörd, ja faktiskt arg - riktigt arg! Det blev jag när jag handlade i fredags, eller ja, jag blev det efteråt.

 

Jag gick i godan ro och handlade utifrån min lista. Vid mejeriavdelningen skulle jag ha creme fraiche. När jag hade öppnat kyldörren och sträcker mig efter en förpackning dyker det upp en tant bakom mig som säger "Är den där kokbar?". Öh, lite förvånat svarar jag att ja - det är den. Tanten tittar på mig och säger sen "Det finns en med mindre fett." "Jaha, vill du ha en sån?" frågar jag och gör mig redo att sträcka mig efter en och ge henne. "Nej, inte jag, men du kanske skulle köpa en."

"Nää, jag ska ha den här", säger jag och håller upp min fullfeta creme fraiche. Sen tråcklar jag mig runt tanten och går vidare.

 

Efter en stund möts vi vid kyldiskarna för kött. Tanten står och gräver bland fläskfiléerna, tar upp en som hon viftar med, vänder sig mot mig och frågar "Ska de se ut så här?"

Jag tittar på den och säger att den ser bra ut. Sen väntar jag på att hon ska ta sin köttbit och gå vidare så att jag kommer åt mina grytbitar av fläsk. Efter att ha lastat i fem stycken filéer i sin korg verkar tanten nöjd och flyttar sig - en decimeter åt sidan. Jag märker att hon tittar på vad jag ska ta upp och när jag har fiskat upp en förpackning med grytbitar frågar hon "Vad ska du laga?"

En smula förvånad över hennes fråga säger jag att jag ska göra en gryta.

"Det kan du göra på nötkött, det är mindre fett i det", kläcker hon ur sig.

Jag sträcker mig efter ytterligare en förpackning med grytbitar och går därifrån.

 

Det är först när jag sitter i bilen på väg hem som jag reflekterar över vad som hände.

Har jag just mött en tant som tycker att jag är fet och vill ge mig "rådet" att äta mindre fett? Ja, antagligen.

Är det okej? Nej!

Skulle jag göra så själv? Aldrig!

 

Jag begriper inte vad det är med en del människor som tycker att de har rätt att säga i princip vad som helst till vem som helst. Att man tycker en massa saker - vilket jag själv är expert på - är okej, men när tyckandet verbaliseras för att man själv ska framstå som duktig/kunnig/viktig har det i min värld gått för långt.

 

Ja, jag är arg på den här tanten för att hon tog sig friheten att ge mig "råd" utan att jag hade bett om det. Och jag är ledsen över att det handlade om min vikt. Kärring!