Då var det fredag igen då! Borde väl känna av det på något sätt, men icke då. 

Det enda jag känner just nu är en viss press. Min mamma fyller 70 år i morgon och jag har inte fixat just någonting. Ska börja morgonen idag med att besöka ett bageri kl. 07:00 och i alla fall köpa en födelsedagstårta. Blommor tänker jag också se till att skaffa, i såna här lägen är det skönt att ha en bästis som har en blomsteraffär! Men det där med present?! Det finns ingenting som hon "behöver", eller ja, ingenting som jag har råd med. För visst skulle hon "behöva" en trädgårdstraktor till exempel, men det är inget man köper innan jobbet en fredagsmorgon. Har funderat mig blå på detta dilemma.... Sen har jag blivit lite sur på mig själv för att jag eventuellt gör det större än vad det är, visst - hon fyller 70, men ska man ha en speciell present då? Nåja, kanske kommer jag på något bra under dagen, eller så gör jag inte det...

I grund och botten mår jag för övrigt bra, känner mig harmonisk inombords och på jobbfronten är allt under kontroll. Det som gnager är detta med vikten! Alternerar mellan att vara apatisk och skapligt upprörd.

Jag fortsätter äta "som vanligt", dvs lchf. Det blir några ostrullar, lite avokado och just denna vecka har jag ätit lchf-pizza med köttfärs till lunch varje dag. Har minskat kraftigt på smöret och grädden i morgonkaffet. Försöker bara flyta med känns det som. Hur detta visar sig, OM det visar sig, på vågen har jag inte den blekaste aning om. Väger mig slentrianmässigt för att i alla fall kunna konstatera att jag inte rusar uppåt i vikt. Kanske har det svängt nu och är på väg neråt - jag har ingen aning. 

Kickade igång en av mina vikt-appar i paddan (har bara haft dem i telefonen tidigare) och blev ledsen när jag såg att jag väger mer nu än jag gjorde under hela 2014. Visst, det är inga MÄNGDER med kilon, men det är typ 9-11 kilo från "lägsta-vikten". Det jag märker denna viktuppgång på är kläderna. De jeansen som jag en gång tyckte satt riktigt bra sitter nu åt runt vaderna och ser inte kloka ut. De har blivit kortare också! Dvs, rumpan kräver mer tyg vilket gör att man plötsligt ser strumpkanten och mina bleka ben ovanför skorna - inte alls snyggt! Jag är oerhört beroende av hur mina kläder sitter, humöret formar sig efter klädernas passform kan man säga.

För några dagar sedan upptäckte jag plötsligt på jobbet att jag gick omkring i en skjorta som var sprucken i sömmen som går från bröstet och neråt. PINSAMT! Jag gick omkring som Napoleon för att dölja den 7-8 cm långa sprickan. Helst av allt hade jag velat åka hem och byta kläder, men det gick ju inte för sig. Jag hade ett möte i en lite större byhåla den dagen och då passade jag på att besöka en butik som jag sett att flera vänner gillat på facebook. De skulle ha lite större storlekar så varför inte? Kan meddela att detta verkligen var en "boutique". Väl där trampade jag runt en stund och noterade att de hade ett enormt utbud av byxor, så varför inte passa på att prova byxor? Det skulle jag inte ha gjort, för det bättrade inte på mitt humör direkt. Som vanligt - mina  vader är ENORMA - och de gör sig inte i vilka byxor som helst. Den stroppiga ägarinnan svassade runt och plockade fram byxor för glatta livet. Det visade sig att jag behövde stl 44 upptill (i stretchbyxor ska tilläggas) och stl 50 över vaderna! Nej, jag köpte inga byxor där, istället kom jag ut med en superfin fuskskinnjacka i mc-modell för 299 kr! 

Nej, jag blir inte klok på detta med vikten, men känner samtidigt att jag måste släppa det mentalt, det får inte äta upp min tid och gnaga hål i huvudet. Någonstans längst inne har jag en känsla av, och tilltro till, att det löser sig - det är fråga om tid här. 

För som sagt, i övrigt mår jag väldigt bra!

Heja livet, och j-vla vader!

Allmänt 2 kommentarer
Då var det fredag igen då! Borde väl känna av det på något sätt, men icke då. 

Det enda jag känner just nu är en viss press. Min mamma fyller 70 år i morgon och jag har inte fixat just någonting. Ska börja morgonen idag med att besöka ett bageri kl. 07:00 och i alla fall köpa en födelsedagstårta. Blommor tänker jag också se till att skaffa, i såna här lägen är det skönt att ha en bästis som har en blomsteraffär! Men det där med present?! Det finns ingenting som hon "behöver", eller ja, ingenting som jag har råd med. För visst skulle hon "behöva" en trädgårdstraktor till exempel, men det är inget man köper innan jobbet en fredagsmorgon. Har funderat mig blå på detta dilemma.... Sen har jag blivit lite sur på mig själv för att jag eventuellt gör det större än vad det är, visst - hon fyller 70, men ska man ha en speciell present då? Nåja, kanske kommer jag på något bra under dagen, eller så gör jag inte det...

I grund och botten mår jag för övrigt bra, känner mig harmonisk inombords och på jobbfronten är allt under kontroll. Det som gnager är detta med vikten! Alternerar mellan att vara apatisk och skapligt upprörd.

Jag fortsätter äta "som vanligt", dvs lchf. Det blir några ostrullar, lite avokado och just denna vecka har jag ätit lchf-pizza med köttfärs till lunch varje dag. Har minskat kraftigt på smöret och grädden i morgonkaffet. Försöker bara flyta med känns det som. Hur detta visar sig, OM det visar sig, på vågen har jag inte den blekaste aning om. Väger mig slentrianmässigt för att i alla fall kunna konstatera att jag inte rusar uppåt i vikt. Kanske har det svängt nu och är på väg neråt - jag har ingen aning. 

Kickade igång en av mina vikt-appar i paddan (har bara haft dem i telefonen tidigare) och blev ledsen när jag såg att jag väger mer nu än jag gjorde under hela 2014. Visst, det är inga MÄNGDER med kilon, men det är typ 9-11 kilo från "lägsta-vikten". Det jag märker denna viktuppgång på är kläderna. De jeansen som jag en gång tyckte satt riktigt bra sitter nu åt runt vaderna och ser inte kloka ut. De har blivit kortare också! Dvs, rumpan kräver mer tyg vilket gör att man plötsligt ser strumpkanten och mina bleka ben ovanför skorna - inte alls snyggt! Jag är oerhört beroende av hur mina kläder sitter, humöret formar sig efter klädernas passform kan man säga.

För några dagar sedan upptäckte jag plötsligt på jobbet att jag gick omkring i en skjorta som var sprucken i sömmen som går från bröstet och neråt. PINSAMT! Jag gick omkring som Napoleon för att dölja den 7-8 cm långa sprickan. Helst av allt hade jag velat åka hem och byta kläder, men det gick ju inte för sig. Jag hade ett möte i en lite större byhåla den dagen och då passade jag på att besöka en butik som jag sett att flera vänner gillat på facebook. De skulle ha lite större storlekar så varför inte? Kan meddela att detta verkligen var en "boutique". Väl där trampade jag runt en stund och noterade att de hade ett enormt utbud av byxor, så varför inte passa på att prova byxor? Det skulle jag inte ha gjort, för det bättrade inte på mitt humör direkt. Som vanligt - mina  vader är ENORMA - och de gör sig inte i vilka byxor som helst. Den stroppiga ägarinnan svassade runt och plockade fram byxor för glatta livet. Det visade sig att jag behövde stl 44 upptill (i stretchbyxor ska tilläggas) och stl 50 över vaderna! Nej, jag köpte inga byxor där, istället kom jag ut med en superfin fuskskinnjacka i mc-modell för 299 kr! 

Nej, jag blir inte klok på detta med vikten, men känner samtidigt att jag måste släppa det mentalt, det får inte äta upp min tid och gnaga hål i huvudet. Någonstans längst inne har jag en känsla av, och tilltro till, att det löser sig - det är fråga om tid här. 

För som sagt, i övrigt mår jag väldigt bra!
Dags för lunch!
 
Släpar ut min väska till matplatsen på jobbet, packar upp maten och lägger den på köksbordet och går tillbaka till mitt rum med själva väskan.
 
Då ropar någon:
 
- Ska du äta gummerat idag?
 
Jag fattar absolut ingenting. Inte förrän jag ser vad jag har hivat upp på köksbordet. Där ligger min lunchlåda, en avokado samt ett 20-pack kådisar!
 
*ridå*

Gummerad lunch

Allmänt 5 kommentarer
Dags för lunch!
 
Släpar ut min väska till matplatsen på jobbet, packar upp maten och lägger den på köksbordet och går tillbaka till mitt rum med själva väskan.
 
Då ropar någon:
 
- Ska du äta gummerat idag?
 
Jag fattar absolut ingenting. Inte förrän jag ser vad jag har hivat upp på köksbordet. Där ligger min lunchlåda, en avokado samt ett 20-pack kådisar!
 
*ridå*