Från att ha tittat bakåt och reflekterat över året som gått på jobbet var det inte långt till att kika på mitt eget liv och leverne det gångna året.

Absolut lättast var det att kolla vikten. Vad har hänt på ett år? Jo, en ökning med 9,9 kilo totalt. Det intressanta är att ökningen sedan 1/7 "bara" är 0,4 kilo. Upplevelsen av att vikten har varit stabil sedan semestern visade sig stämma. Frågan som snurrar i huvudet är varför denna stabilisering plötsligt? Kan det beror på progesteronkrämen tro, för det är enda förändringen jag kan komma på att jag har gjort?

Det var siffrorna det, nu till känslorna, som är betydligt svårare att minnas rakt upp och ner.

När jag spontant tänker på hösten känns den tung, främst för att maken blev dålig i september och bättre först vid jul. Jag drog ett tungt lass denna period. Under hösten hade jag också min sammandrabbning med chefen, det kostade på rejält, och är inte över ännu. (Finns ett nytt inlägg på privata bloggen i ämnet.) 

Sommaren, med fem veckors semester för första gången i livet, känns som en bra period i minnet. Visst, jag kunde ha badat (dvs njutit) mer och den där bilden från stranden där jag har mitt barnbarn i knät - som fick mig att rasa ner i ett svart hål -  hade jag gärna sluppit se. Men jag minns också att jag kände mig harmonisk när jag gick på semester, att jobbet äntligen verkade ha landat i en hanterbar mängd.

Våren känns svår att minnas. Tydligen en period i stil med mellanmjölk, dvs inte minnesvärd.

Tja, det var väl på det hela taget 2016 det. Inga superhöjdare men heller inga riktiga bottennapp.

Ser i sociala medier att många nu börjar skriva om 2017, vad de ska göra/åstadkomma/uppnå. Det är alltifrån att springa längre och fortare, blogga mer och byta jobb till att ta itu med trädgården, bygga muskler och baka surdegsbröd.

Och mitt eget 2017 då?

Ingen aning! Visst, tappa 40 kilo vore trevligt, men det känns inte realistiskt eftersom jag inte vet hur man gör! Nej, jag kommer inte på några visioner eller mål. Kanske skulle satsa på att göra 2017 till ett ”icke minnesvärt” år, dvs utan vare sig toppar eller dalar. Ett mellanmjölksår där tiden bara går? Problemet med att sätta upp mål är att de oftast kräver insatser i form av tid, engagemang och kanske också pengar – varav jag just nu inte känner mig motiverad att satsa någondera. Men vem vet, en kall marsdag kanske jag drabbas av någon insikt. Till dess: GOTT NYTT ÅR!

 

 

 

Årskrönika 2016

Allmänt 2 kommentarer

Från att ha tittat bakåt och reflekterat över året som gått på jobbet var det inte långt till att kika på mitt eget liv och leverne det gångna året.

Absolut lättast var det att kolla vikten. Vad har hänt på ett år? Jo, en ökning med 9,9 kilo totalt. Det intressanta är att ökningen sedan 1/7 "bara" är 0,4 kilo. Upplevelsen av att vikten har varit stabil sedan semestern visade sig stämma. Frågan som snurrar i huvudet är varför denna stabilisering plötsligt? Kan det beror på progesteronkrämen tro, för det är enda förändringen jag kan komma på att jag har gjort?

Det var siffrorna det, nu till känslorna, som är betydligt svårare att minnas rakt upp och ner.

När jag spontant tänker på hösten känns den tung, främst för att maken blev dålig i september och bättre först vid jul. Jag drog ett tungt lass denna period. Under hösten hade jag också min sammandrabbning med chefen, det kostade på rejält, och är inte över ännu. (Finns ett nytt inlägg på privata bloggen i ämnet.) 

Sommaren, med fem veckors semester för första gången i livet, känns som en bra period i minnet. Visst, jag kunde ha badat (dvs njutit) mer och den där bilden från stranden där jag har mitt barnbarn i knät - som fick mig att rasa ner i ett svart hål -  hade jag gärna sluppit se. Men jag minns också att jag kände mig harmonisk när jag gick på semester, att jobbet äntligen verkade ha landat i en hanterbar mängd.

Våren känns svår att minnas. Tydligen en period i stil med mellanmjölk, dvs inte minnesvärd.

Tja, det var väl på det hela taget 2016 det. Inga superhöjdare men heller inga riktiga bottennapp.

Ser i sociala medier att många nu börjar skriva om 2017, vad de ska göra/åstadkomma/uppnå. Det är alltifrån att springa längre och fortare, blogga mer och byta jobb till att ta itu med trädgården, bygga muskler och baka surdegsbröd.

Och mitt eget 2017 då?

Ingen aning! Visst, tappa 40 kilo vore trevligt, men det känns inte realistiskt eftersom jag inte vet hur man gör! Nej, jag kommer inte på några visioner eller mål. Kanske skulle satsa på att göra 2017 till ett ”icke minnesvärt” år, dvs utan vare sig toppar eller dalar. Ett mellanmjölksår där tiden bara går? Problemet med att sätta upp mål är att de oftast kräver insatser i form av tid, engagemang och kanske också pengar – varav jag just nu inte känner mig motiverad att satsa någondera. Men vem vet, en kall marsdag kanske jag drabbas av någon insikt. Till dess: GOTT NYTT ÅR!

 

 

 

Jag orkade inte koka ägg i morse, dvs det blev ingen frukost. Jag tänkte att jag klarar mig ändå.
 
Haha, gissa vem som plötsligt blev vrålhungrig?!
 
Vilken himla tur att jag har köpt en massa kallskuret som jag kan passa på att provsmaka:
 
Vedrökt sidfläsk och vedrökt karré - det var gott!

Frukostvariant

Allmänt Kommentera
Jag orkade inte koka ägg i morse, dvs det blev ingen frukost. Jag tänkte att jag klarar mig ändå.
 
Haha, gissa vem som plötsligt blev vrålhungrig?!
 
Vilken himla tur att jag har köpt en massa kallskuret som jag kan passa på att provsmaka:
 
Vedrökt sidfläsk och vedrökt karré - det var gott!
Jag erkänner, jag fick i princip ingenting gjort på jobbet varken igår eller i förrgår. Pulade lite med bloggen och bytte layout, gick runt och pratade med folk i största allmänhet, letade lchf-recept på nätet och chattade med kompisar. Fick liksom inte riktigt upp farten.
 
Försökte mig på en summaring av året utifrån de fyra verksamhetsområden jag ansvarar för, gick inte heller så bra. I normala fall älskar jag att utvärdera det jag gör, sitta med statistik och dra slutsatser för att sen kunna sätta nya mål. Men nu kände jag att lusten och motivationen var i botten. Vet vad det beror på - jag är grinig och besviken på chefen och då kommer min inneboende 3-års-trots fram. Vi får väl se vad som händer framöver...
 
Idag är jag återigen på jobbet, dessutom helt själv! Hade inte tänkt jobba idag egentligen, men eftersom jag drog iväg till stora staden för att stå vid ICA:s manuella delikatessdisk kl. 7 och köpa allt som behövs till nyårsafton kunde jag lika gärna på hemvägen svänga in till jobbet, så nu sitter jag här.
 
Har inga som helst problem att komma på tjugosju saker som jag "borde" göra, men jag sitter istället och funderar på om jag ska möblera om på mitt arbetsrum.... Kreativ som få! *ler brett*
 
Tills jag har kommit på vad jag egentligen ska ägna denna förmiddag åt (för ja, jag tänker åka hem efter lunch) passar jag på att leta fler lchf-recept inför morgondagen.
 
Jag är som bekant inte överförtjust i firande av aftnar och helgdagar, det börjar liksom krypa i mig när det närmar sig något dylikt, känns som att kraven och förväntningarna (inbillade eller inte) alltid är så höga. Är glad att julafton blev så bra som den blev, och nu måste man ladda om inför nyårsafton?! Orka! Men jag var fräck, jag messade de sedvanliga vännerna och frågade om vi skulle slå våra påsar ihop på nyår och fick ett ja. Hastigt och lustigt fördelade vi uppgifterna emellan oss, jag blev ansvarig för huvudrätten, dvs kallskuret och gratänger (några vill ha potatisgratäng och andra broccoli- och blomkål) samt en kladdkaka a' la lchf.  Känns smidigt, att fördela jobbet på tre familjer istället för att man själv ska både storstäda och fixa mat till gäster - alternativt inte "fira" alls vilket skulle göra barnen ledsna tror jag. Eftersom vi är en smula trångbodda känns det extra bra att kunna åka iväg till någon annan och fira.
 
Men nu blir det plötsligt lite förändringar, 1/3 av ligan har fått vinterkräksjukan under natten! Så vi blir en smula decimerade på gott och ont. Tack och lov var det inte familjen vars hus vi ska vara i som drabbades.
 
Det blir nog en bra nyårsafton detta - också!
 
Tror bestämt att jag ska flytta lite möbler nu, i brist på annat.

Det vill sig inte riktigt...

Allmänt Kommentera
Jag erkänner, jag fick i princip ingenting gjort på jobbet varken igår eller i förrgår. Pulade lite med bloggen och bytte layout, gick runt och pratade med folk i största allmänhet, letade lchf-recept på nätet och chattade med kompisar. Fick liksom inte riktigt upp farten.
 
Försökte mig på en summaring av året utifrån de fyra verksamhetsområden jag ansvarar för, gick inte heller så bra. I normala fall älskar jag att utvärdera det jag gör, sitta med statistik och dra slutsatser för att sen kunna sätta nya mål. Men nu kände jag att lusten och motivationen var i botten. Vet vad det beror på - jag är grinig och besviken på chefen och då kommer min inneboende 3-års-trots fram. Vi får väl se vad som händer framöver...
 
Idag är jag återigen på jobbet, dessutom helt själv! Hade inte tänkt jobba idag egentligen, men eftersom jag drog iväg till stora staden för att stå vid ICA:s manuella delikatessdisk kl. 7 och köpa allt som behövs till nyårsafton kunde jag lika gärna på hemvägen svänga in till jobbet, så nu sitter jag här.
 
Har inga som helst problem att komma på tjugosju saker som jag "borde" göra, men jag sitter istället och funderar på om jag ska möblera om på mitt arbetsrum.... Kreativ som få! *ler brett*
 
Tills jag har kommit på vad jag egentligen ska ägna denna förmiddag åt (för ja, jag tänker åka hem efter lunch) passar jag på att leta fler lchf-recept inför morgondagen.
 
Jag är som bekant inte överförtjust i firande av aftnar och helgdagar, det börjar liksom krypa i mig när det närmar sig något dylikt, känns som att kraven och förväntningarna (inbillade eller inte) alltid är så höga. Är glad att julafton blev så bra som den blev, och nu måste man ladda om inför nyårsafton?! Orka! Men jag var fräck, jag messade de sedvanliga vännerna och frågade om vi skulle slå våra påsar ihop på nyår och fick ett ja. Hastigt och lustigt fördelade vi uppgifterna emellan oss, jag blev ansvarig för huvudrätten, dvs kallskuret och gratänger (några vill ha potatisgratäng och andra broccoli- och blomkål) samt en kladdkaka a' la lchf.  Känns smidigt, att fördela jobbet på tre familjer istället för att man själv ska både storstäda och fixa mat till gäster - alternativt inte "fira" alls vilket skulle göra barnen ledsna tror jag. Eftersom vi är en smula trångbodda känns det extra bra att kunna åka iväg till någon annan och fira.
 
Men nu blir det plötsligt lite förändringar, 1/3 av ligan har fått vinterkräksjukan under natten! Så vi blir en smula decimerade på gott och ont. Tack och lov var det inte familjen vars hus vi ska vara i som drabbades.
 
Det blir nog en bra nyårsafton detta - också!
 
Tror bestämt att jag ska flytta lite möbler nu, i brist på annat.