Det finns stunder på jobbet som får mig att fnissa högt inombords - just idag har jag fått möjlighet att göra det två gånger. Fnissa ÅT andra, inte MED.
 
Första gången var vid lunchen.
Vi satt sju stycken runt lunchbordet och pratade på i godan ro, när en engelskspråkig kollega undrade om vi ville höra några roliga historier. Visst - kör på! Kollegan drog ett gäng skämt, på engelska, och vi andra nickade, log och skrattade glatt.
 
En dryg halvtimme efter lunchen hörde jag två av kollegorna prata över kopieringsapparaten.
 
- Jag förstod inte vad h*n sa, gjorde du? sa den ena.
- Nej, inte ett dugg! sa den andra.
 
Fatta, de sitter alltså vid ett lunchbord och skrattar, nickar, hummar - utan att förstå ett jota! Underbart!
 
Andra gången jag fnissade idag:
Har en kollega, en "perfekt" kollega. En person som aldrig skulle gå hemifrån utan att alla hårstrån - med hjälp av en halv flaska hårspray - ligger exakt på rätt ställe. Som trots vandring i snöglopp kommer till jobbet med skor som ser nyputsade ut, och som lyckas få kragsnibbarna framtill på skjortan att vara så där snyggt nedvikta. Jag har aldrig lyckats med det, inte ens med stärkspray. Ja, ni fattar typen va?
 
Den personen glömde idag spola på toaletten efter att ha gjort nr 2.
 
 
*ler brett*

Vardagens små nöjen

Allmänt Kommentera
Det finns stunder på jobbet som får mig att fnissa högt inombords - just idag har jag fått möjlighet att göra det två gånger. Fnissa ÅT andra, inte MED.
 
Första gången var vid lunchen.
Vi satt sju stycken runt lunchbordet och pratade på i godan ro, när en engelskspråkig kollega undrade om vi ville höra några roliga historier. Visst - kör på! Kollegan drog ett gäng skämt, på engelska, och vi andra nickade, log och skrattade glatt.
 
En dryg halvtimme efter lunchen hörde jag två av kollegorna prata över kopieringsapparaten.
 
- Jag förstod inte vad h*n sa, gjorde du? sa den ena.
- Nej, inte ett dugg! sa den andra.
 
Fatta, de sitter alltså vid ett lunchbord och skrattar, nickar, hummar - utan att förstå ett jota! Underbart!
 
Andra gången jag fnissade idag:
Har en kollega, en "perfekt" kollega. En person som aldrig skulle gå hemifrån utan att alla hårstrån - med hjälp av en halv flaska hårspray - ligger exakt på rätt ställe. Som trots vandring i snöglopp kommer till jobbet med skor som ser nyputsade ut, och som lyckas få kragsnibbarna framtill på skjortan att vara så där snyggt nedvikta. Jag har aldrig lyckats med det, inte ens med stärkspray. Ja, ni fattar typen va?
 
Den personen glömde idag spola på toaletten efter att ha gjort nr 2.
 
 
*ler brett*

Jaha, tio över tre i morse (inatt) tyckte min kropp att det var dags att vakna och gå upp. Trots att jag faktiskt var vaken längre än vanligt igår kväll eftersom barnen absolut skulle se Mello. *suck*


Har roat mig med sedvanlig tömning/fyllning av diskmaskinen samt en välbehövlig dusch. 

Med en rejäl kopp kaffe, håret i handduksturban och till ljudet av salt- och plogbilar som grannen har kört iväg med försökte jag mig på att fördjupa mig i den administratörsroll jag får i och med jobbets byte av kommunikationsplattform. Det är inte så komplicerat egentligen, men det är mycket! Är glad över att jag har några veckor på mig att greppa allt innan det är skarpt läge. Försöker portionera ut inläsningen så att det inte ska stocka sig i skallen, men det är lätt att fastna och vilja läsa mer när man ser vilka möjligheter systemet ger.

Innan duschen trampade jag upp på vågen, och det ser ju ut som att det finns en tydlig trend neråt. Eller också önsketänker jag bara.

Söndagsmorgon

Allmänt Kommentera

Jaha, tio över tre i morse (inatt) tyckte min kropp att det var dags att vakna och gå upp. Trots att jag faktiskt var vaken längre än vanligt igår kväll eftersom barnen absolut skulle se Mello. *suck*


Har roat mig med sedvanlig tömning/fyllning av diskmaskinen samt en välbehövlig dusch. 

Med en rejäl kopp kaffe, håret i handduksturban och till ljudet av salt- och plogbilar som grannen har kört iväg med försökte jag mig på att fördjupa mig i den administratörsroll jag får i och med jobbets byte av kommunikationsplattform. Det är inte så komplicerat egentligen, men det är mycket! Är glad över att jag har några veckor på mig att greppa allt innan det är skarpt läge. Försöker portionera ut inläsningen så att det inte ska stocka sig i skallen, men det är lätt att fastna och vilja läsa mer när man ser vilka möjligheter systemet ger.

Innan duschen trampade jag upp på vågen, och det ser ju ut som att det finns en tydlig trend neråt. Eller också önsketänker jag bara.

Är en smula chockskadad just nu - något jag ALDRIG trodde skulle hända har just hänt!
 
Vi tar det från början.
 
I mitt jobb ingår bland annat systemförvaltning av rätt stora program samt layout/bildbehandling  m.m. i Adobe Illustrator, Photoshop och InDesign. Jag hanterar dagligen program och filer som är gigantiska i andras ögon. För att kunna göra det krävs lite krut i burken, både i form av en pigg processor och ett väl tilltaget arbetsminne. Vid den här tiden förra året höll jag på att bli galen, jag satt med en dator som var så sjukt seg att jag hann brygga kaffe mellan två filterpåläggningar i Photoshop. Det GICK inte att jobba. Jag tog ett snack med min chef och sa att jag behövde beställa en ny cpu för ca 6 000kr. Det tyckte han var helt onödigt (trots att budgetansvaret är mitt, och min budget är sexsiffrig!). Jag försökte förklara VAD jag jobbar med, att det är ljusår från vad administratörerna (och han själv) pysslar med i Word.
 
Han fattade inte -  jag gick från pedagogisk till förbannad. Efter fyra veckor gav han efter och sa ja. Helt obegripligt att jag ska behöva tjata mig blå för att KUNNA jobba.
 
Jag har ingen arbetsdator hemma, eller ja, jag arbetar vid olika datorer hemma ibland, men ingen av dem är från jobbet. Nu har jag insett att den bärbara dator jag oftast använder hemma börjar bli både trött och gammal, och att skärmen är riktigt dålig.
 
När jag var ledig häromdagen ville min chef akut ha 8 bilder fixade, eftersom jag var hemma på min lediga dag så satte jag mig vid min bärbara dator för att uppfylla hans önskan. Bland annat fanns det på bilderna vita områden som var fyllda med text som han ville att jag tog bort. Jag gjorde mitt bästa och skickade iväg bilderna. Dagen efter öppnade jag mailet på jobbet och såg att jag hade kladdat med svagt gul färg i tron att det var vitt. Som sagt - skärmen är under all kritik, jag ser inte ens skillnad på vitt och gult!
 
Jag måste ha en ny bärbar dator!
 
Idag tog jag mig tid och började leta. Hittade riktigt bra datorer, men de kostade mellan 9-16 tusen! Ingen man snyter ur näsan hur som helst.
 
Plötsligt fick jag en vild idé! Jag skickade iväg ett sms till chefen där jag skrev: Nu har mina bärbara datorer hemma gått ur tiden (som du vet!), jag behöver en ny. Jag vill ha en sån här (bild på dator för 15 000kr!). Ja eller nej?
 
Tre minuter senare kom svaret: Ja!
 
Jag har aldrig lagt en beställning på Dustin så snabbt. Och nu sitter jag här och funderar på vad som hände? Kanske har han fattat att jag behöver riktiga redskap för att göra mitt jobb? Oavsett vilket är jag galet glad och nöjd!

Plötsligt händer det!

Allmänt Kommentera
Är en smula chockskadad just nu - något jag ALDRIG trodde skulle hända har just hänt!
 
Vi tar det från början.
 
I mitt jobb ingår bland annat systemförvaltning av rätt stora program samt layout/bildbehandling  m.m. i Adobe Illustrator, Photoshop och InDesign. Jag hanterar dagligen program och filer som är gigantiska i andras ögon. För att kunna göra det krävs lite krut i burken, både i form av en pigg processor och ett väl tilltaget arbetsminne. Vid den här tiden förra året höll jag på att bli galen, jag satt med en dator som var så sjukt seg att jag hann brygga kaffe mellan två filterpåläggningar i Photoshop. Det GICK inte att jobba. Jag tog ett snack med min chef och sa att jag behövde beställa en ny cpu för ca 6 000kr. Det tyckte han var helt onödigt (trots att budgetansvaret är mitt, och min budget är sexsiffrig!). Jag försökte förklara VAD jag jobbar med, att det är ljusår från vad administratörerna (och han själv) pysslar med i Word.
 
Han fattade inte -  jag gick från pedagogisk till förbannad. Efter fyra veckor gav han efter och sa ja. Helt obegripligt att jag ska behöva tjata mig blå för att KUNNA jobba.
 
Jag har ingen arbetsdator hemma, eller ja, jag arbetar vid olika datorer hemma ibland, men ingen av dem är från jobbet. Nu har jag insett att den bärbara dator jag oftast använder hemma börjar bli både trött och gammal, och att skärmen är riktigt dålig.
 
När jag var ledig häromdagen ville min chef akut ha 8 bilder fixade, eftersom jag var hemma på min lediga dag så satte jag mig vid min bärbara dator för att uppfylla hans önskan. Bland annat fanns det på bilderna vita områden som var fyllda med text som han ville att jag tog bort. Jag gjorde mitt bästa och skickade iväg bilderna. Dagen efter öppnade jag mailet på jobbet och såg att jag hade kladdat med svagt gul färg i tron att det var vitt. Som sagt - skärmen är under all kritik, jag ser inte ens skillnad på vitt och gult!
 
Jag måste ha en ny bärbar dator!
 
Idag tog jag mig tid och började leta. Hittade riktigt bra datorer, men de kostade mellan 9-16 tusen! Ingen man snyter ur näsan hur som helst.
 
Plötsligt fick jag en vild idé! Jag skickade iväg ett sms till chefen där jag skrev: Nu har mina bärbara datorer hemma gått ur tiden (som du vet!), jag behöver en ny. Jag vill ha en sån här (bild på dator för 15 000kr!). Ja eller nej?
 
Tre minuter senare kom svaret: Ja!
 
Jag har aldrig lagt en beställning på Dustin så snabbt. Och nu sitter jag här och funderar på vad som hände? Kanske har han fattat att jag behöver riktiga redskap för att göra mitt jobb? Oavsett vilket är jag galet glad och nöjd!