....just nu är Nezeril. På bara några minuter känns det som att nässprayen luckrar upp min dimmiga hjärna och gör mig så pass klartänkt att jag kan hantera kaffebryggaren i alla fall. Att den sen gör mig till en snorpappersmissbrukare av rang får jag väl leva med.
Det är verkligen inte roligt att må så här. Att vara snorig och förkyld i största allmänhet samtidigt som magen har fått spader.
I måndags var allt frid och fröjd, efter söndagens gasiga mage så verkade allt fungera som det skulle och jag fick en riktigt bra dag på jobbet. Men i tisdags! Då vaknade jag och kände att halva huvudet var som bortdomnat - fullt med snor. Masade mig upp och gjorde morgontoaletten, vilket lät ungefär som om man hällt ut en skurhink med vatten i porslinsfåtöljen. Hej sprutlackeringen! Ja ja, lite risig i magen kan man ju vara till och från tänkte jag och käkade glatt mina två äggmackor innan jag åkte till jobbet.
Väl på jobbet, ruskigt dimmig i huvudet och med en hjärna som gick i ultrarapid tackade jag min lyckliga stjärna för två saker: att jag har toaletten väldigt nära mitt rum samt att jag var ensam på kontoret! Herrejösses vad jag gick fort till toan och "tömde ut skurhinken" många gånger under dagen. Vågade inte äta lunch utan satt i princip hela dagen och redigerade den där *pip* videofilmen. Tur i oturen att jag var så galet snorigt med tanke på hur "skurhinksinnehållet" luktade. När jag väl kom hem kastade jag av hunger i mig två "mackor" med leverpastej. Kan tillägga att näringsinnehållet inte riktigt kom upp till några vettiga nivåer just denna dag.
Onsdag morgon - fortfarande galet snorig och seg i skallen. Men, jag hade ett inbokat möte kl. 8 eller 9 som jag visste var viktigt, så jag tog några koltabletter, treo och Nezeril till frukost och drog till jobbet.
Väl på plats fick jag veta att mötet var ombokat till 13:00, och att det nog bara skulle ta någon timme. Ja ja, jag ska nog överleva fram till lunch tänkte jag, sen kan jag åka hem och kvadda i soffan. Hade ju dessutom "förmånen" att kunna försjunka i redigerandet av den där *pip* videofilmen som gör att tiden bara försvinner. Alltså, hur kan det ta 10-15 timmar att redigera ett material som är två timmar?
Som ett lallande vrak (på grund av förkylning och avsaknad av mat) tog jag emot mina kollegor kl. 13, samtidigt som jag höll tummarna att koltabletterna även fortsättningsvis skulle hålla magen i schack. Det där en-timmes-mötet tog ganska exakt tre timmar och en kvart! Förvisso ett väldigt bra (och roligt) möte men gudars så slut jag var när jag satte mig i bilen kl. 16:28. Och hungrig!
Det första som händer när jag kommer hem är att min mor undrar vad jag ska göra med kycklingfiléerna som jag la i kylskåpet på upptining för två dygn sen. Ja, inte f-n vet jag! Min hjärna fungerar inte just nu. Jag vispade ihop grädde och mängder med pesto som jag hällde över filéerna och skickade in i ugnen. Mamma kokade potatis. Vips - trekvart senare åt vi en riktigt god middag. Jag tror den var god i alla fall, förkylningen gör att jag inte känner så mycket smak, men utifrån övriga familjens matintag skulle jag säga att det var gott. Och själv ägnade jag mig nästan åt matfrosseri, jag var vrålhungrig samtidigt som jag tänkte att om magen får spel så är jag i alla fall hemma. Tack och lov har magen varit lugn efter den måltiden.
Idag, fortfarande lika snorig, tänker jag banne mig jobba hemifrån.