Jag infann mig på vårdcentralen i god tid i morse, en kvart innan bokad tid. Helt solokvist var jag, allt var nedsläckt och stängt. Jag smög fram till receptionen och läste på skylten, de skulle öppna först vid 8, men om man hade en bokad tid innan dess var det bara att slå sig ner och vänta på att bli hämtad. Så jag slog mig ner, och väntade. Först 10 minuter efter bokad tid dök "min" läkare upp.
Jag trampade efter honom till hans rum och sen drog jag hela historien om min märkliga smärta - ståendes. Jag kom mig inte för att sätta mig ner. Han ställde en massa frågor, lyssnade på lungorna och jag babblade på för glatta livet medan jag förevisade alla tänkbara rörelser, viftade med armarna, böjde knäna och poserade som om det gällde livet. Han kände och klämde och säger plötsligt: Du lyfter skrot va, det märks.
Öh.... tja, det är väl *räkna räkna* typ 100 år sedan jag lyfte skrot senast, i alla fall oftare än två gånger per år. Men enligt läkaren har jag tydligen muskler! Undra just om man kan få det skriftligt?
Han kunde inte riktigt sätta fingret på vad det kunde vara, men döende var jag i alla fall inte, det lutar åt att jag har en nerv i kläm som orsakar smärtan i bröstMUSKELN. Har du kört några riktigt tunga pass nyligen? Öh.... njae, det kan man väl inte direkt påstå.
Fick recept på antiinflammatoriska piller samt en remiss till sjukgymnasten - Han lyfter också skrot, så ni passar bra ihop!
Klev ut från vårdcentralen med känslan av att jag var kroppsbyggare med lite idrottsmedicinska skador, inte nån gammal kärring med kol. Vad jag tänkte när läkaren skulle kolla min bröstkorg genom att trycka ihop den från sidorna medan jag stod med armarna rakt upp i luften skriver jag inte - men hej, taktil beröring är trevligt! *rodnar en smula*