Vaknade till denna dag med en huvudvärk från helvetet. På vägen från sovrummet till kaffebryggaren funderade jag på om det var migrän som jag hade fått. Som grädde på moset...
Svepte en Treo innan jag fixade med kaffet och gick för att göra morgontoaletten. Mådde illa, ett tydligt tecken på migrän, och satte mig på toastolen så att jag skulle kunna kräkas i handfatet ifall det blev akut.
Uträttade mina andra behov och plötsligt blev jag kall i ansiktet, ungefär som att någon öppnat ett fönster mitt i vintern. Kylan flyttade sig sen från ansiktet och "rann" ner över kroppen. Medan detta pågick satt jag med slutna ögon och när jag öppnade dem igen hade huvudvärken försvunnit. Väldigt märkligt måste jag säga. Kände mig plötsligt löjlig som satt i "beredskapsställning" för att eventuellt kräkas.
Under dagen har jag tagit det lugnt, undvikit allt vad ansträngning heter, ville absolut inte ha tillbaka huvudvärken. Dessutom måste jag vara fit for fight imorgon då mamma ska opereras.
Vägde mig och satte dagen till ära nytt årslägsta!
Ja, fyra år har passerat. Tycker att det LÅTER som en lång tid, men jag upplever att det har gått fort. Aldrig hade jag kunnat tro när jag började för fyra år sedan att jag skulle "stå ut" med lchf så länge. Minns att jag då gav det en månad. En månad som har blivit fyra år.
Och dessa fyra år har resulterat i knappt - 20 kilo! Att det HAR varit närmare - 50 kilo behöver jag inte slå mig själv i skallen med, för vem vet - kanske kommer jag dit igen?!