Förvånad och lättad, sen däckad

Kommentera
 
 
Började gårdagen med 10-åringens utvecklingssamtal.
 
Gick dit med en smula dåligt samvete, känner inte att jag har sån koll och är så engagerad som jag skulle kunna ha/vara. 10-åringen har t.ex. nyligen varit hemma i nästan tre veckor med en märklig förkylning som mest har bestått av feber, men jag kan inte säga att jag vet vad som är missat i skolan. Jag har inte mailat till någon lärare och stämt av vad som behöver läsas in. Jag har inte tagit mitt föräldraansvar. Vad jag däremot har försökt göra är att lägga det ansvaret på maken - han går ju ändå bara hemma. Han har å andra sidan mailat lärare för att få koll, utan att de har svarat! Skolan har ett system där både elever och föräldrar förväntas ha koll på skolarbetet via en app/hemsida. Och om det vore så enkelt, att det räckte med att ha koll.... Det förutsätter att någon i andra änden (läs: lärarna) matade in något. Men lärarna har tydliga brister vad det gäller den nya tekniken, i alla fall det stora flertalet. Ibland finns det plötsligt information som gått ut till alla elever trots att det bara gäller en klass, ibland dyker det upp information som är månader gammal, men oftast saknas information. En eloge till skolsekreteraren som tycks vara den med mest begåvning för systemet, det rasslar in meddelanden om löss på skolan, borttappade klockor och klassrumstemperaturer. Måste erkänna att jag saknar de gamla hederliga veckobreven där saker och ting tydligt framgår.
 
Som sagt, det var med en smula dåligt samvete jag gick dit. Men summa summarum av det samtalet är att det enligt mentorn "går väldigt bra". 10-åringen ligger bra till i alla ämnen, släpar inte efter och har inte missat något. Jag drog en lättnadens suck efter den kommentaren. Sen levererade vi (maken och jag) på ett snyggt sätt kritik rörande detta "system" samt om elevernas omklädningsrum. Den stackars mentorn visste inte riktigt på vilket sätt hen skulle säga att kollegorna var it-analfabeter utan valde att säga att det är många föräldrar som framför kritik mot systemet och att det var så nytt även för skolan och att de inte riktigt kommit in i det ännu. Hen skulle "ta med sig" detta till någon form av lärarmöte. Även frågan om omklädningsrummet - där eleverna inte byter om och duschar eftersom tonen är så rå och de kritiserar varandra kroppar, skulle "tas med" till lärarmötet. Jag lovar att jag ska följa upp detta nästa vecka!
 
När jag satte mig i bilen efter mötet var det trots allt med en go känsla, det går uppenbarligen (om man ska tro mentorn) bra för 10-åringen. Skönt!
 
Åkte sen till jobbet och började flytta runt papper. Hade ingen ork och kände att det gick långsammare än vanligt i skallen. Vid lunch kände jag mig så risig att jag åkte hem.
 
Åt lite lunch när jag kom hem och tvärslocknade sen på soffan. Sov i nästan två timmar. Tydligt sjukdomstecken!
 
Vaknade i morse fylld med samma "sjukdomskänsla", överväger att stanna hemma idag. Tack och lov har jag inga inbokade möten eller akuta saker som ligger på skrivbordet. Kan nog vara hemma med gott samvete.
 
Åh detta väder!
 
Vi har haft barmark i några dagar nu, men under natten har det fallit 3-4 cm snö. Visst, det är vackert med snö, det blir markant ljusare - men fy för slasket som uppstår. Halk och slask är jag galet trött på. Vill ha tussilago och blåsippor!