Kan fortsätta i en evighet och rabbla maträtter.
Men nej då, jag håller mig till kokt fisk idag. En portion.
Jag mår faktiskt bättre idag, om man ser till antalet toalettbesök. Orken däremot är inte ett dugg bättre, drog i mig en rejäl kallsup i morse i förhoppning om att dimman i skallen skulle lätta. För gör den det känns det genast som att orken kommer. Dimman lättade men orken och energin ökade bara ytterst markant.
Tyvärr var det denna helg som min mor och jag hade planerat att fixa sisådär 300 utskick med kallelser till årsmöte i en förening där vi är aktiva. Igår anfölls jag av dåligt samvete för att jag mådde mindre bra och inte kunde åka till jobbet och fixa det som skulle fixas. Mamma var så klart förstående, men jag kände ändå de (inbillade?) mentala suckarna och det irriterande trampandet.
Så idag bet jag ihop och vi åkte och fixade allt. Var väl hemifrån i 2-2,5 timme, och jag behövde inte gå på toa en enda gång under den tiden. Ett stort framsteg! Men gissa om jag var slut när vi kom hem. Orkade nästan inte koka den där fisken. Men hungern vann över tröttheten! Nu återstår att hålla tummarna att jag mår tip-top nästa helg, för då måste jag fixa årsredovisningen inför årsmötet, ett uppdrag som brukar ta två dagar.
Och imorgon är det måndag, första "vanliga" dagen på evigheter. Barnen ska åter till skolan efter nästan tre(!) veckors frånvaro pga sjukdom och sportlov. På kvällen ska de börja på slalomskola. De kommer att vara aptrötta på kvällen, milt uttryckt. Själv vet jag inte hur jag kommer att må, funderar på att jobba halvdag om orken tryter. Men vi får se hur det blir.
Nu på kvällskvisten lyckades jag uppbåda så pass mycket energi att jag betalade räkningarna, beställa mer kokosolja och klicka hem ett stort antal fröpåsar. Längtar som en tok efter att få sätta fröer och fylla halva köket med "drivbänkar". Förra årets nykomling i vårt fröinköp och en ny favorit, djungelgurkan, ser jag särskilt mycket fram emot. Och i år ska jag banne mig sätta fröerna i tid! Vill inte skörda i september-oktober.
Insåg just att det står två oöppnade påsar med beställda träningskläder i hallen. Det förmörkade mitt sinne. På onsdag går mitt en-månads-träningskort ut. Och hur många gånger har jag tränat under denna månad? Typ två. Det retar mig! Nej, jag kan så klart inte rå för att jag (och alla andra i familjen) blev sjuka i vad som känns som en smärre evighet. Men ändå, retsamt är det! Detta fick mig iaf att gå in på gymets hemsida, för jag vill minnas att det skulle komma ett bra erbjudande på årskort. Och det fanns det! Så nu ska jag fundera ett varv på vad det skulle innebära att ha ett årskort, fast jag egentligen redan har bestämt mig!