Plötsligt, mitt i en mening, säger min kollega: "jag känner mig alltid så ifrågasatt av dig, du är så synisk".
Det kändes ungefär som att få en käftsmäll! En väldigt oväntad käftsmäll.
Lite ställd blev jag, men hasplade väl ur mig något i stil "Men oj då! Det har aldrig varit min mening att ifrågasätta dig. Om du känner så - varför har du inte sagt något tidigare?"
Kollegan:
"Lägg ingen energi på det, nu fortsätter vi!"
...och så fortsatte vi som om inget hänt, bortsett från att jag var som en stenstod. Kan meddela att det är en konst att vara engagerad samtidigt som man lägger band på sig själv och väger varje ord på guldvåg.
Känner mig skapligt förvirrad just nu... Men det är väl meningen.