Måndag morgon och jag är först på jobbet.
Kastar mig över en sammanställning som jag vill ha klar under förmiddagen. Älskar att få sitta i ensamhet och pula.
Vartefter tiden går hör jag den ena efter den andra kollegan anlända. Det dröjer inte länge förrän en av dem kommer trampandes.
"Hej, HUR har din helg varit....?" säger personen ifråga och lägger huvudet på sned som vilken hundvalp som helst. Trots avståndet på 2,5 meter mellan oss känner jag hur det bubblar i kollegan att få berätta om sin egen helg. Jag svarar lite kort "Jo tack, den har varit bra". Med flit utelämnar jag "...och din?"
Jag varken orkar eller vill sitta i 45 minuter och höra om hur perfekt taco-myset blev i fredags, hur stora barnbarnen har blivit eller hur det går med julklappsinköpen. Och tvi vale för att lyssna på hur omständigt det är med alla mediciner som gamla föräldrar ska äta...
Man skulle kunna säga att jag var lite kort idag. Heja mig!