Om jag bara tar och lyfter mig själv i nackhåret på söndagarna och parkerar mig själv vid spisen/ugnen så vet jag att jag kommer att må bra resten av veckan - eftersom jag då har lunchmat.
Förra söndagen så tog jag upp köttfärs ur frysen. FEM KILO köttfärs. Måste ha fått någon form av blackout, fatta hur mycket köttfärs det är!
Och inte tinade den på nolltid heller. Insåg att jag skulle få skjuta upp mitt matlagningsmarathon till måndagen.
Måndagen kom, och tröttheten. Jag blängde på (den nu upptinade) köttfärsen i kylskåpet utan att få minsta lust eller inspiration till några hejdundrande matkreationer. Den fick ligga kvar i kylskåpet. Min mamma frågade lite surt om jag tänkte ta hand om köttfärsen. Jaaaaaa mamma, jag SKA! Men det gjorde jag inte.
Tisdag. Shit, nu måste jag göra något med köttfärsen innan den självdör. Jag steker upp den så lever den några dagar till. Tänk konstgjord andning alternativt "hur man skjuter upp ett problem". Det blev ett otal vändor med köttfärs i stekpannan, efter avsvalningstiden fick en kastrull modell Saftmaja (läs: gigantisk) full med köttfärs flytta in i kylskåpet - igen....
Onsdag morgon.
Säger åt maken att han kan göra köttfärssås till middag, det är bara att ta av den stekta köttfärsen i kylskåpet. Till yttermera visso rabblade jag en kortfattad instruktion till just köttfärssås.
Onsdag, sen eftermiddag.
Kommer hem efter jobbet och familjen har redan hunnit sätta sig till bords. 7-åringen ropar glatt "- Mamma, det finns köttfärssås - det kan du äta!"
Slår mig ner vid bordet med de andra och lägger upp köttfärssås på tallriken. Skyfflar in en sked. Tuggar. Det smakar....ingenting! Tar en sked till. Nä, ingen smak alls. Inser att maken har värmt upp den uppstekta "naturella" (läs: fullständigt okryddade) köttfärsen och sen haft i ett paket krossade tomater. Voilá - middag! Genom en tankeflykt till en 200-gramskaka Marabou mjölkchoklad gick det att få i sig en knapp portion.
Efter maten drabbas jag av insikten att det fortfarande står 4,3 kilo uppstekt köttfärs i kylskåpet. Lika bra att påbörja mitt matlagningsmarathon.
Väljer att göra lchf-pizza med.....köttfärs! Vispar ihop pizzabotten och hivar in den i ugnen för gräddning medan jag först steker upp gruvliga mängder spenat i smör och vitlök och sen gör någon form av köttfärsröra. Med tanke på den uteblivna smakexplosionen från middagen väljer jag att krydda upp färsen med vitlök och sambal oelek. När bottnen är färdiggräddad lägger jag på spenaten, köttfärs och ost för att sen låta allt bli färdiggräddat i ugnen.
Simsalabim! Tolv portioner lunchmat. Och 1,5 kilo köttfärs mindre i kylen.
När jag ändå var igång testade jag ett recept på kesobröd också:
Brödet blev helt okej, en smula "svampigt" men jag gillar ju det.
Torsdag. Har med mig min köttfärspizza till jobbet och ser verkligen fram emot lunchen. Vi kan väl säga att den blev het. Helskotta vad mycket sambal oelek jag lyckades ha i köttfärsen. Men det var ätbart, ytspänningen gjorde så att tårarna stannade på plats, även om det var nära att de trillade. Och hej vad lätt det var att andas efter lunchen!
Åt faktiskt köttfärspizza till lunch även på fredagen! Och så har jag tio portioner i frysen på jobbet nu. De ska jag äta när jag är riktigt förkyld.