Ibland känns det som om alternativen är för många. Som för de där människorna som vinner en tävling som går ut på att på en minut plocka vad de vill i en butik, som sen bara står där och glor med tilt i hjärnan.
Inte för att jag någonsin har vunnit en sån där tävling, men känslan just nu är likadan. För många alternativ och för lite tid!
I mitt stilla sinne har jag planerat allt jag vill göra när resten av familjen far iväg. Planen var att de skulle åka som nu på onsdag, och dit är det jättelång tid i min värld, typ flera dagar, en evighet nästan. När jag kom hem idag visade det sig att de nog åker redan i morgon. *gulp* I MORGON! Bara tanken på att barnen ska åka iväg och vara borta jättelänge fick mina ögon att tåras. Hur ska jag överleva? Och tänk om det händer dem något under resan, och jag inte är där och kan rädda dem?! Oj oj!
Men jag vet att de är i goda händer, händer som kommer att göra allt för att de ska må och ha det bra. Så jag kan sluta oroa mig, i alla fall hela tiden. Men oj vad jag kommer att sakna dem!
Nästa tanke, efter att ögonen slutat glänsa av tårar som ytspänningen höll tillbaka var: wiiiiii, vad ska jag passa på att göra nu?! Nu när jag är helt själv i flera dagar!
Det bara snurrar i skallen, allt ifrån att sortera kläder, gå igenom gamla papper, börja träna, rensa frysen och laga massa mat till att jobba över så länge jag vill, sluta röka och "bara vara". Jag kommer inte att hinna med hälften, så nu måste jag fokusera på att göra en prioriteringslista i skallen. Vad känns mest viktigt att hinna med? Vad kommer jag att vara mest nöjd med att ha fått gjort?
När jag får min minut i den där butiken ska jag ha stenkoll på vad jag vill ha och var det finns någonstans....
Så nu ska jag skaffa mig stenkoll medan jag gosar med barnen så att de somnar - för det kan vara sista kvällen på länge som jag får den möjligheten.