Oh yes! Där satt den. Urladdningen i form av ett äkta genuint samtal. Nu mår jag bra i hjärtat, vilken skillnad det blev!
Och det kom helt oväntat, samtalet. På blanka förmiddagen sittandes i solstolar. Då kom frågan: vad är det du inte tycker fungerar?
En smula paff blev jag, eftersom jag i min värld hade föreställt mig en annan plats och en annan tid. Men det var ju bara min föreställning, det var bara att fort som attan ställa om, öppna kanalerna i hjärnan och smida medan järnet var varmt.
Och gissa om jag smidde!
Jag är glad att jag just nu känner mig harmonisk, att jag varken går i försvar eller blir irriterad när jag får "fel" svar. Att jag tar mig tid att tänka färdigt, att vara öppen för att man kan tänka på ett annat sätt än vad jag gör. För när jag har frågorna i huvudet så hittar jag så klart på svar också, och det kan jag erkänna, en del av "mina" svar var långt ifrån rätt. Långt ifrån.
Summa summarum kan man säga att vi är väldigt överens om vad vi behöver förbättra, var vi ska lägga energin framöver för att efter snart 20 år återigen kliva in i det rosa skimret och dessutom kanske börja *piiiip* som kaniner igen. För det vill vi och det ska vi!
Det känns väldigt kryptiskt att inte skriva om detaljer, men jag väljer att inte göra det i nuläget när min blogg är offentlig. Men man kan väl säga att det handlar om bekräftelse, tid tillsammans, närhet och att leva ett liv tillsammans och inte parallellt. För vi älskar varandra - det gör vi innerligt. Nu mer än någonsin.
Så nu tar jag mitt bredaste leende och resten av familjen med mig och går och badar. Jag kan behöva ett kallt dopp! ;-)
skriven
:-)