Jag har i (alltför) många år känt mig som en DÅLIG människa för att jag har haft ruskigt svårt att äta 5 ggr per dag. Det där mantrat man har matas med sen barnsben, tre mål mat om dagen och två mellanmål.
Som jag har kämpat för att lyckas! Så fort jag har försökt så har verkligen ALLT fokus varit på mat. Inte bara att äta vid "rätt" klockslag, utan att ÄTA rätt också. Jag är inte skapt för att passa de rekommendationerna. När jag nu tänker tillbaka så inser jag att det är oerhörda mängder energi som har förbrukats för att göra "rätt". För att inte tala om vad jag har utsatt mitt självförtroende och min självkänsla för. Jag misslyckades konstant och kände mig som en dålig människa som inte ens klarade av att äta på bestämda klockslag!
Men nu - nu är det tvärtom! För första gången i livet känns det som att jag gör rätt, både utifrån vad jag vill och vad som är socialt accepterat. Har insett att mitt beteende (ätmönster) passar in på PF ( periodisk fasta). Efter att tv visade ett program om pf så skulle plötsligt var och varannan människa ägna sig åt det. Nu får jag plötsligt stor förståelse på jobbet, med följdfrågan: kör du pf? Egentligen gör jag inte det, inte medvetet i alla fall, men hej vad enkelt det är att svara ja på frågan - så var det inte mer med det. Jag slipper långa föreläsningar om hur viktigt det är för förbränningen att äta med jämna mellanrum. I själva verket äter jag när jag är hungrig!
Ibland är livet enkelt, i synnerhet när "modet inom kosten" stämmer överens med min livsföring!