Från högt till lågt, från stort till smått - det är veckosummeringen hittills.
Idag har maken opererats, och jag var inte där. Kan såhär i efterhand säga att det är sjukt jobbigt att vänta på beskedet om han överlevde eller inte. Men det gjorde han! Han ringde själv efter att ha varit fyra timmar på uppvaket, så någorlunda skaplig var han i huvudet. Nu ska han sitta i ett "övervakningsrum" till kvällen, och efter det får han äntligen gå till sitt rum på patienthotellet.
I tisdags körde chefen in huvudet i mitt rum och sa Vi måste ha lönesamtal imorgon.
Jaha, hoppsan tänkte jag. Den enda möjligheten till ett samtal fanns mellan 14:30-15:00, så det bokade vi.
Sen kom spänningshuvudvärken. Vilket påslag! Fattar inte varför jag blir så spänd, det är så galet laddad på ett sätt som jag inte kan hantera.
Tisdagen kom, och tack och lov hade jag möten hela tiden fram tills lönesamtalet, hade jag inte haft det snackar vi migränattack. Det hela kändes oerhört krystat och underligt, och var mer som ett medarbetarsamtal! Chefen rev fram en ny medarbetarsamtalsmall med "nya" ord. Ord som problemlösning, engagemang, kreativitet, ansvarstagande och lojalitet. Han tittade länge på listan med ord, lyfte blicken mot mig och sa: Ja, här finns det inget att anmärka på. Jag tittade tillbaka och sa ingenting. "Samtalet" kändes helt absurt. Och vad slutade det med då? Jo, chefen ska ge mig "ett bud" på tisdag. ETT BUD? Är min lön nån satans auktion plötsligt? Hade inbillat mig att han skulle komma in och säga att jag får 500 kronors lönehöjning, punkt. Men så blev det alltså inte. När han gått roade jag mig med att räkna ut hur mycket pengar jag inte fått i löneförhöjning de senaste två åren. Shit, det skulle jag inte ha gjort, även om jag "bara" räknar på det generella påslaget så har jag en smärre förmögenhet innestående - vilket gör mig arg. Ska bli väldigt intressant att höra det där budet....
Och så var det vikten.
Jag har gett katten i att väga mig sedan i helgen, vill inte se siffror som ökat. Känner mig svullen och plufsig, och då är det lika bra att strunta i vågen, för hur det än är så påverkas jag av siffrorna.
Av ohejdad vana klev jag upp på vågen idag - och herrejösses! - nu har jag på 14 veckor tappat 10 kilo! Sicket flyt! *ler lyckligt*