Bräcka-varandra-möte

Kommentera

Efter besöket på vårdcentralen igår åkte jag raka spåret österut i fem mil. Chefen tydliggjorde förra veckan att jag MÅSTE vara med på ett möte. När jag frågade vad mötet handlade om och varför i hela friden jag skulle dit svarade han: Du ska skriva!


Jaha ja, skriva. 

Väl på plats tog det inte många minuter för mig att begripa vad jag gjorde där. Jag var utsedd att försvara vår verksamhet genom att slå alla andra på fingrarna när det kom till ordbajseri. "Tillsammans" skulle vi skapa ett dokument om strategisk utveckling för de kommande 15 åren på förvaltningsnivå - avsett för de politiker som fattar beslut. Herregud vad jag avskyr "tillsammans" i såna här lägen. Tänk er sex personer, som var och en anser sig vara bäst på att uttrycka sig, drabba samman i någon form av uttryckar-tävling utifrån givna nyckelord! *tung suck*

Det var diskussioner högt och lågt, om ordföljd och till viss (förvånansvärt liten) del om innehåll.

Efter 2,5 timme var tävlandet slut och min chef konstaterade glatt: Vi vann!

Det kändes som att jag just varit med i en tupp-fäktning. Dvs fjäderlös på en del ställen, blodig och mörbultad. Svårt att hitta vinnarkänslan då...

Drog hem efter mötet och satte mig vid köksbordet med den bärbara och jobbade några timmar.

Tog tabletterna som läkaren skrivit ut, och märkte absolut ingenting. Smärtan fanns kvar. Men jag antar att det behövs tålamod, så jag testar väl i två veckor enligt ordination så får vi se.

På kvällen kom jag på att vi på fredag har en jättegrej på jobbet. En grej som kräver att man klär upp sig och piffar till sig efter bästa förmåga. Blääää! Gjorde några tappra inhopp i garderoben (läs: tvättstugan) för att försöka finna "representativa klädesplagg". Gick sådär. Ger det en ny chans ikväll.

Trots allt gnäll hade jag en bra dag igår, kände mig glad!