När jag vaknade (03:30!) igår var surkärringen inom mig som bortblåst. Det kändes bra, men jag kunde inte låta bli att fundera på varför jag så plötsligt blev som jag blev. Dessutom väcktes en massa tankar under tiden jag var en riktig bitch, tankar som jag behöver sortera och ta mig igenom - sen.
Någorlunda stabil och sansad, faktiskt ganska glad, åkte jag till jobbet. Där tog det inte lång tid innan jag ställdes inför ett faktum som fick mina känslor att rusa iväg. Jag blev arg!
Jag har "ägt" (eller ansvarat för kanske är ett bättre uttryck), hela processen med kommunikationsplattformsbytet på jobbet, utom en liten del - den har chefen ansvarat för. Fram tills igår morse har jag levt i tron att den lilla delen var fixad. Plötsligt inser jag att det är den inte alls, chefen har trott att han har sagt en sak och de (tekniker!) som har tagit emot budskapet har ordagrant hört vad chefen har sagt och sen gjort så. Problemet var bara att chefen inte visste vad han pratade om riktigt och använde fel ord. Till historien hör också att jag har gått igenom de olika föreslagna alternativen med chefen, förklarat att inget av förslagen fungerar tekniskt i vår verksamhet som den ser ut idag, utan istället föreslagit en annan teknisk lösning. Jag är övertygad om att han tog mitt förslag vidare och att han har uppfattat det som att han fick klartecken från teknikerna. I själva verket har ingen av parterna förstått varandra, och nu är det en smula kaos och vi är tillbaka till ruta 1.
Vad som fick mig att bli arg var inte att vi nu hade ett nytt problem att lösa, jag gillar ju problemlösning, utan två andra saker. För det första blev jag arg på mig själv, jag borde ha både dubbel- och trippelkollat med chefen att han uppfattat saken rätt innan han gick vidare, och för det andra chefens vilja att få "äga" en del. Om det är prestige, egoism eller något manligt översitteri som ligger bakom hans vilja kan jag bara spekulera i. Oavsett vilket blev jag arg! Vi har ju en historia när det gäller revirpinkeri runt just teknik/IT. Jag har de senaste veckorna levt i tron att jag nu, flertalet gånger, har "överbevisat" mina tekniska kunskaper. Chefen har ju varit innerligt glad över allt jag gjort, så glad att han hoppat på stället flera gånger. Nej, han har inte fattat VAD jag har gjort, men kan tydligt se resultaten - och det gör honom glad.
Antar att det bara är att släppa allt och gå vidare. Nu har jag lärt mig.
