Det finns både för- och nackdelar med att ha semester. En fördel är så klart att man inte behöver tänka på jobbrelaterade saker, vilket leder till att det finns en ocean av plats i huvudet. Det kan i sig vara en nackdel. Ibland önskar jag att huvudet bara var....tomt.
Känner mig verkligen "här och nu" för tillfället, och som slöjmoln sveper tankarna genom huvudet. Ungefär samma tankar som passerar varje sommar:
- min hälsa, och framförallt min fysiska status. Vad kan/orkar/vill jag göra i höst för att förbättra den? Det där gymkortet, ska jag kanske ta och använda det rent utav? *skäms gruvligt*
- Jobbet?! Vad händer där? Magkänslan säger mig att något är på gång men att chefen fegar ur, vilket föder en del oro. Såg ett citat idag som fick mig att flina av igenkänning: "Så länge chefen låtsas att jag har hög lön låtsas jag att jag har mycket jobb!". Såg det som ett tecken att bara fortsätta som vanligt tills något är ett faktum.
- Mitt äktenskap. Jösses, vilken ände ska jag börja i? Det är inte olyckligt, bara så galet tråkigt. Tycker att jag har dragit lasset de senaste åren vad det gäller närhet, komplimanger och annat lull-lull som man mår bra av. Men nu har jag mentalt gett upp. Jag orkar inte ladda om och tjata på ytterligare en gång. Är helt fascinerad över att vi nu har varit på Öland i 9 dagar utan att maken och jag har haft något längre samtal. Vi pratar i princip bara praktiska saker som mat, tvättider och vems tur det är att diska. Galet tråkigt! Men jag inser ju att han inte har samma behov som jag av att prata.... Istället lägger han allt fokus på att läsa böcker, kolla foto-bloggar och läsa om svindyra husbilar. Det är nästan så jag längtar till jobbet...