Hundrafemtiotre

Haft en helt underbar helg. En sån där "skit-i-allt-och-bara-lev"-helg.

Tidigt på lördagsmorgonen drog vi iväg mot våra gamla hemtrakter, en bilresa på (i bästa fall) 3 timmar. Gjorde ett stopp på vägen för lunch, det blev på Max eftersom de har Low Carb-hamburgare. Naturligtvis var det "familjehelg" på just Max, vilket betydde att barnen fick träffa tigern Max, fick ballonger samt ansiktsmålning! Tog en bra stund, men alla var nöjda och glada efter det. Väl framme i gamla hemstaden började vi med besök hos en av makens systrar - oerhört trevligt! Måste erkänna att jag var mest nöjd med att barnen inte rev halva deras bostad som innehåller fina saker. Makens syster och hennes man är lite äldre, typ över 70 båda två, och jag ville inte att de skulle behöva fixa middag till oss alla så jag hade propsat på att vi skulle hämta mat och bjuda på. Och vilken middag det blev! Mängder med kött av alla de slag och ljuvliga såser. Inga problem att köra lchf inte!

Klockan gick och plötsligt var det sen kväll. Vi skulle bo på hotell! Det var första gången för våra yngre barn att få göra det, i normala fall sover vi ju alltid i husbilen. De var en smula hypade kan man säga. I ärlighetens namn har de pratat om detta med att "bo på hotell" i två veckor. Just denna helg var det dock tre större saker på gång i staden, vilket gjorde att det var en smula svårt att få tag på ett större hotellrum. Efter lite letande fick jag tag på ett 3-bäddsrum, och tänkte att det var okej eftersom vi ändå alltid har minst ett barn i dubbelsängen. På väg till hotellet fick vi dock den käcka idén att stanna till hos våra f.d. grannar och säga HEJ! Det tog en stund... När vi väl åkte därifrån var jag varm i både hjärtat och magen, kände mig fylld av energi och mådde gott. Saknar verkligen denna stad med alla gamla bekanta.

Väl på hotellet var barnen prilliga bortom alla gränser, men vi fick iaf 5-åringen att somna relativt omgående. 8-åringen kunde inte somna, det var en häftig förkylning på ingång. Det betyder gnäll, mardrömmar och "jag kan inte andas". Det blev en natt med ryckig sömn. Jag och 5-åringen vaknade tidigt, trots sommartid. Så vi gjorde vad vi kunde för att vara tysta och låta de andra sova. Det gick inte så bra. Tills slut var alla vakna och vi klädde på oss för att gå och äta frukost. Alltså hallå - vilken frukostbuffé! ALLA fick verkligen vad de ville ha. Sände en tacksamhetens tanke till mig själv för att jag valde ett stort hotell, misstänker att buffén hade varit en smula mindre på ett mindre hotell. Tror det var den längsta frukost vi någonsin ätit. Och mig passade den utmärkt, bacon, äggröra, lufttorkad skinka, brie - ja allt jag kunde äta fanns på plats. *lycklig*

Mätta i magen drog vi vidare på vår "sociala turné". Vi besökte makens andra syster som hade sina barnbarn på besök - lyckad kombo! Barnen fick leka av sig medan vi vuxna fick möjlighet att fika och prata. Systern hade dessutom gjort lchf-anpassat fikabröd! 

Sen blev det en tur till båtklubben för att titta till båten innan vi gjorde det sista sociala stoppet. 

Jag hade redan från början sagt att vi måste lämna stan kl. 15:00. Avskyr att komma hem mitt i natten, för då är barnen kvaddade nästa dag. Men vi kom iväg vid 15-tiden! Stannade på samma Max som dagen innan för att käka middag och landade sen hemma i vettig tid för barnen.

Gick och la mig med en go känsla. Maten hade inte varit några problem alls och det var oerhört kul att träffa goda vänner. Det kändes som att jag hade varit väldigt närvarande i nuet. En lyckad helg med andra ord.

Men nu är det måndag igen, och jag valde att vara hemma med den genomförkylda 8-åringen.

Med lite tur hinner jag röja i tvättstugan idag, det är iaf mitt mål.