Summering

Kommentera
Egentligen borde jag sätta fart med alla praktiska sysslor, men istället har jag krupit ner under duntäcket för att ägna mig åt att utvärdera och landa i det jag har upplevt de senaste dagarna. 

Den spontana känslan är: underbart! Det känns verkligen underbart att ha varit uppe på hästryggen igen och att ha en vän som har gett mig möjligheten att få uppleva detta. Dubbelunderbart!

Något som nu i efterhand förvånar mig är de låga tankar jag hade om min egen förmåga. Att jag med tiden har förlorat det självförtroende jag en gång hade när det gäller ridning, att jag faktiskt inte trodde att jag kunde. För det var så, när jag åkte hemifrån i onsdags så var min intention att "åka häst" - inget annat. Jag slog både mig själv och de övriga närvarande med häpnad - jag kunde rida! 

Den där känslan, att jag KAN, den kommer jag att bära med mig länge. Den kommer att hjälpa mig även i andra situationer. Den har fått mig att växa och sträcka lite extra på ryggen. 

Att jag sen har vätskande blåsor i händerna, blåmärken överallt (var kom de ifrån? Jag har ju inte trillat av.), ont på de mest underliga ställen och knappt kan gå normalt spelar ingen roll i sammanhanget. Det var värt allt!

Det enda som jag faktiskt har irriterat mig på när jag har suttit på hästryggen är allt skvalpande fett! I trav eller galopp böljade, främst magen, som ett hav i storm. Hade önskat att jag haft en korsett som höll allt på plats. Får tänka på det till nästa gång...

Ja, det är en glad och nöjd känsla i kroppen just nu, och en längtan efter mera!