Märker att jag är lite tagen av att ha passerat minus 35 kilo. Funderar en del på vad skillnaden är mot tidigare. Visst, skillnaden syns på vågen, och några personer har påpekat det, men finns det mer? Tänker på min kropps utseende just nu och måste ärligt säga att jag inte tycker att det är så stor skillnad. Rent logiskt är det skillnad, men i upplevelsen? Nej. Hur kommer sig detta då? Jo, jag tror att när det dels fanns en stor övervikt från början, och dels går så pass långsamt ner så märks inte skillnaden rent känslomässigt. Min räddning för att komma till insikt är bilder, för där kan jag verkligen se skillnaden, den skillnad jag inte känner.
Funderade förut på vilka vänner och släktingar som jag inte träffat på länge som skulle notera skillnaden. Några skulle definitivt märka att det har hänt något! Jag får någon form av revanschlust, jag vill vänta tills jag gått ner ännu mer med att träffa några. Jag vill att de ska stå med gapande munnar och vara lätt chockade. Egentligen väldigt fånigt, att vilja ha bekräftelse från andra på det viset, men då är jag väl fånig då. För även om jag gör det här för min egen skull så kan jag inte komma ifrån att andras häpnad och uppmärksamhet är viktigt för mig.
Ja, det är inte bara en resa på vågen, det händer oerhört mycket mentalt också - det ska gudarna veta!