En kommentarNu så har jag pratat med bilfirman igen. Suck! Inte hade de fått delarna som behövdes för att flytta saker från min gamla bil till min nya.... Det skulle minsann dröja till nästa vecka! Jisses vad frustrerande. Så jag föreslog helt enkelt att vi genomför bilbytet idag så får de fixa resten sen, för jag vill ju ha min nya bil idag! Så om några timmar ska jag byta bil, vilken härlig minus-35kg-present det blir!
Åh, tack för ditt fina svar på min senaste kommentar! Det fick mig att gråta en liten skvätt - inte för att jag är ledsen utan för att jag blir så glad över din omtanke. Hjärtligt tack!
Och grattis till -35 kg! Vilken bedrift! :-) Nu kör vi på och hoppas nå 10-någonting till julafton. Julafton känns som ett bra nästa tidsmål, även för mig. Jag har inte funderat så mycket på just julafton tidigare men häromdagen hände något som fick julafton att bli viktig. Vår dotter är nästan tre år gammal och det föds många bebisar i vår umgängeskrets. Många barn som är jämngamla med vår flicka har fått och ska få småsyskon inom kort. Vi har inte pratat särskilt om detta hemma men för någon dag sedan kom dottern och frågade: Mamma, när kommer min bebis? Jag anade vad hon menade men svarade "Menar du när du ska bli mamma och få en bebis? Det är inte förrän du blir vuxen". Dottern svarade: "Nej, jag menar när du ska ha en bebis i magen, så att du blir den bebisens mamma och bebisen blir min lillasyster". Åh, jösses, som det stack till i mitt hjärta. Det är inte bara jag och min man som längtar efter en bebis. Vår lilla flicka går också runt och längtar. Jag svalde hårt och försökte förklara, så gott det nu går för en knappt-3-åring, att vi hoppas att det ska komma en bebis men att man inte kan veta det. "Jo, mamma, jag tror att Tomten kommer med en bebis till oss. Det tror jag! På julafton, när Tomten kommer, så ska det vara en bebis i din mage." Sen var det något annat som ådrog sig hennes uppmärksamhet och hon satte igång och leka igen. Kvar stod jag och svalde ned mina tårar, samtidigt som jag inte kunde låta bli att tänka: Älskade barn, som jag hoppas att du har rätt! Samtidigt som det alltså gjorde lite ont i hjärtat, så var det så fantastiskt inspirerande. Vi måste ju så klart göra ALLT för att det ska bli så (kanske inte just till julafton förstås) och vikten är ett steg på vägen. Ja, här snackar vi supermotivation! :-)
Fira -35kg nu och ta en extra tur med nya bilen - det är du värd! Grattis igen! Kram, Anna
Svar:Jaha, och nu var det min tur att gråta! Din dotters ord gick rakt in i hjärtat på mig. Klart hon ska ha en lillasyster, eller hur! Och som sagt, man vet aldrig vad jultomten kan komma med! Om han inte kommer i år så borde han definitivt komma nästa år. Nu kämpar vi vidare! Ha en riktigt trevlig helg och kram!
skriven
Åh, tack för ditt fina svar på min senaste kommentar! Det fick mig att gråta en liten skvätt - inte för att jag är ledsen utan för att jag blir så glad över din omtanke. Hjärtligt tack!
Och grattis till -35 kg! Vilken bedrift! :-) Nu kör vi på och hoppas nå 10-någonting till julafton. Julafton känns som ett bra nästa tidsmål, även för mig. Jag har inte funderat så mycket på just julafton tidigare men häromdagen hände något som fick julafton att bli viktig. Vår dotter är nästan tre år gammal och det föds många bebisar i vår umgängeskrets. Många barn som är jämngamla med vår flicka har fått och ska få småsyskon inom kort. Vi har inte pratat särskilt om detta hemma men för någon dag sedan kom dottern och frågade: Mamma, när kommer min bebis? Jag anade vad hon menade men svarade "Menar du när du ska bli mamma och få en bebis? Det är inte förrän du blir vuxen". Dottern svarade: "Nej, jag menar när du ska ha en bebis i magen, så att du blir den bebisens mamma och bebisen blir min lillasyster". Åh, jösses, som det stack till i mitt hjärta. Det är inte bara jag och min man som längtar efter en bebis. Vår lilla flicka går också runt och längtar. Jag svalde hårt och försökte förklara, så gott det nu går för en knappt-3-åring, att vi hoppas att det ska komma en bebis men att man inte kan veta det. "Jo, mamma, jag tror att Tomten kommer med en bebis till oss. Det tror jag! På julafton, när Tomten kommer, så ska det vara en bebis i din mage." Sen var det något annat som ådrog sig hennes uppmärksamhet och hon satte igång och leka igen. Kvar stod jag och svalde ned mina tårar, samtidigt som jag inte kunde låta bli att tänka: Älskade barn, som jag hoppas att du har rätt! Samtidigt som det alltså gjorde lite ont i hjärtat, så var det så fantastiskt inspirerande. Vi måste ju så klart göra ALLT för att det ska bli så (kanske inte just till julafton förstås) och vikten är ett steg på vägen. Ja, här snackar vi supermotivation! :-)
Fira -35kg nu och ta en extra tur med nya bilen - det är du värd! Grattis igen! Kram, Anna